hannabelin

Denna dag tar nog rekord, för jag har inte varit såhär ledsen och tom på ett bra tag.

Började med att jag vaknade ganska tidigt, jag och mammsen begav oss till stallet för att hämta upp älsklings Caras,
borstade och tog hand om honom hemma på lundby en sista gång, mormor följde även med till Ulltuna, vilket var himla skönt eftersom hon är van med när människor/djur dör.

När vi var framme vid Ulltuna och det var på tiden att lasta ur Carre och ställa in honom i en box för att gå och skriva på lite papper, efter ett litet tag kom en djursjukvårdare för att prata med mig och berätta hur allting skulle gå till.
Fick ta farväl ett bra tag, sen gav dom honom plegg (lugnande) han vart dock inte så trött som han brukar bli av plegg så jag vart en gnutta orolig, efter 10 minuters verkan fick jag leda in honom till ett speciellt rum där det var madrasserat överallt. Fick inte vara med när dom tog bort honom av säkerhets skäl, men när allting var klart fick man komma in och titta på honom,

Hade ju lovat honom att jag skulle vara med hela tiden, men jag fick inte! så vad ska man göra?!
gick ifa in efter, bad om att få vara ensam med honom, så jag satt inne hos honom i kanske 20 minuter.
Tårarna bara sprutade, fick verkligen möjlighet att ta farväl, satt och berättade för honom hur mkt glädje han har gett mig, att jag hoppades att han inte tog det som ett svek för min kärlek är för stor för att se honom gå runt och lida,
det sista jag gjorde var att pussa honom på mulen som hade blivit kall vid det laget, och sa: jag älskar dig så frukatnsvärt mycket Caras och den det blir synd om är mig, för jag måste leva kvar i den här skiten och klara vardagen utan dig, en till puss och sen hejdå.

9 mars 06 - 2 sep 08
Caras, tack för en underbar tid.

Hanna älskar och saknar dig hjärtat!
.