hannabelin

Jag har funderat en del och kommit fram till att blogg är dumt och onödigt.

Berättar man sina innersta känslor, antingen om djupa sår eller personer som står närmast hjärtat så kommer det aldrig att bli bra.

För att skadeglädje verkar vara den sanna glädjen och det är då andra mår som bäst.
Är man lycklig och har någon man älskar och håller hårt om, så ska man ha klart för sig att människor därute kommer göra allt för att sära på personerna i fråga. (och förhoppningsvis ta honom/ henne för sig själv)

Jag tänker faktiskt inte bjuda på mig själv och framhäva det jag mår bra eller dåligt över, för den delen kan jag inte heller påstå att jag någonsin lättat mitt hjärta på riktigt och låtit er gott folk veta vad jag tycker och tänker, för hur skulle det egentligen se ut ? nej jag har nog skonat både mig själv och er.

Nu kan jag inte säga att inlägget avslutas med en bild utan bloggen avslutas med en bild på mig och skönaste Sebban från Kreta i sommras ofc, det var härliga tider det.

Ta hand om er allihopa,
tack för mig / Hanna.